När HT Lasers långvariga programmerare Olga Ejova går i pension i slutet av mars, avslutas samtidigt en av företagets längsta yrkeskarriärer. Olgas 32 år långa karriärväg innehåller slumpens vändningar, teknikens enorma utvecklingskurva och framför allt ett djupt engagemang för arbetet, som hon nästan av en slump fann sitt kall i.
Till ett nytt land – mot stabilitet och möjligheter
Olga kom till Finland med sin familj i början av 1993 från det då nyligen upplösta Sovjetunionen. Hon hade studerat till civilingenjör i Petrozavodsk och arbetade på en stor traktorfabrik på konstruktionsavdelningen. Vardagen i Sovjetunionen var, trots god utbildning och arbetsplats, präglad av knapphet och det rådde till och med matbrist i det sovjetiska samhället.
“En gång stod jag i kö i fem timmar för att köpa mjölk åt barnen. På väg hem föll jag, och alla glasflaskor med mjölk gick sönder. Då bestämde jag att jag inte vill att mina barn ska leva ett sådant liv.”
Olgas finska mamma hade återvänt till Finland några år tidigare genom president Koivistos proklamerade återflyttningsprogram för ingermanlänningar, och flera andra släktingar bodde redan i Finland. Att flytta till Finland kändes även för Olga som rätt beslut: landet erbjöd stabilitet och möjligheten att bygga upp livet igen. Familjen bosatte sig först i Petäjävesi, och Olga började studera i Keuruu vid Vuxenutbildningscentrets laser- och plåtkurs av en slump.
Tillfälligheten ledde till en ny karriär
När Olga hörde talas om laser- och plåtkursen första gången trodde hon att kursen på något sätt handlade om laserteknik och tillverkning av CD-skivor. Överraskningen var stor när det visade sig att det istället handlade om metallproduktion och laserskärning. Arbetsförmedlingens personal var dock övertygad om att kursen skulle passa Olga – kanske just på grund av Olgas ingenjörsexamen och yrkeserfarenhet.
På laser- och plåtkursen var Olga den enda kvinnan, men hon var redan van vid ett mansdominerad område från sina ingenjörsstudier, där det fanns 4 kvinnor och 75 män. Under Sovjettiden kunde kvinnliga ingenjörer ibland bemötas nedlåtande eller med skratt i arbetslivet. I Finland lyckades dock experterna på arbetskraftsutbildningarna övertyga Olga om att hon här skulle tas på allvar som yrkesperson och att det skulle löna sig att stanna kvar i branschen.
Det blev snart klart att kursen var ett lämpligt val: även om Olga vid den tidpunkten bara hade lite erfarenhet av datoranvändning, klarade hon programmeringen direkt. När det var dags på kursen att gå över till produktionshallen för att bekanta sig med produktionsarbete, uppmanade läraren, som hade lagt märke till Olgas talang, henne att stanna kvar och programmera kundjobb som ingick i kursen.
Snart ville man anställa den skickliga personen på HT Laser, som låg intill Vuxenutbildningscentret, först för praktik och som ersättare under sommarlovet och därefter som fast anställd.
På HT Laser väntade ett varmt mottagande
När Olga började på HT Laser sommaren 1994 hade företaget nyligen grundats och sysselsatte omkring 15 personer. Olga beskriver atmosfären som hjälpsam och gemenskapen som familjär och varm.
Grundaren och entreprenören av HT Laser, Hannu Teiskonen, var alltid själv på plats och såg personligen till att de nya medarbetarna kände sig välkomna och bosatte sig i Keuruu.
”Hannu hjälpte mig på ett helt fantastisk sätt: han körde mig runt i Keuruu för att visa platser och lediga bostäder. Vi hittade en hyreslägenhet för min familj alldeles nära min arbetsplats, dit vi flyttade. Så gjorde han för alla. Även Hannus dåvarande partner Ritva hjälpte och gav råd i allt. Det var ovärderligt för en nyanländ och nyinflyttad i Keuruu.”
Teknologins utveckling – från mallar till CAD-världen
Under Olgas karriär har teknologin utvecklats enormt. I början av hennes karriär höll e-post på att bli vanlig och ritningarna fick hon från kunderna på papper. Programmeringen var hantverksmässig: varje skärlinje var man tvungen att manuellt märka i programmet, varefter de överfördes till laserskärmaskinen med mallar. I början programmerade Olga enbart laserskärning, där HT Laser var en pionjär i Finland i industriell skala. Vattenskärning kom in i bilden lite senare.
I företagets tidiga skede var kunduppdragen väldigt varierande: Olga minns att hon programmerade och ritade allt från förskolans klädhängare, flaskautomater och kassadelskomponenter till dekorationselement på kryssningsfartyg. Mångsidigheten gjorde arbetet intressant och samarbetet med olika internationella kunder var spännande.
”Det är alltid trevligt, och lite roligt också, att se något på gatan runt om i Finland som man själv varit med och skapat. Sådana saker har varit bland annat vissa typer av fordon och logotypen för en internationell pizzarestaurang i början av karriären. De hade visserligen en logotyp, men inga ritningar, så jag ritade den då för hand på millimeterpapper så att vi kunde få logotypen utskuren till en skylt”, minns Olga.
Uthållig yrkesstolthet och naturlig noggrannhet
Olga berättar att hon trivs särskilt bra med sitt arbete eftersom programmering passade hennes personlighet: arbetet har krävt noggrannhet och tålamod, och den djupa förståelsen från ingenjörsstudier till exempel för metall som material har kunnat utnyttjas på ett givande sätt. Hon har också med entusiasm tagit sig an även svårare uppgifter – de har utmanat på ett lagom sätt och gett en bra omväxling från rutinmässigt arbete.
Under årens lopp fick Olga även möjlighet att dela med sig av sin yrkesskicklighet till sina kollegor: en stor del av koncernens nya programmerare deltog först i Olgas introduktion.
Pensionärslivet medför förändring i vardagen och nya glädjeämnen
Att gå i pension är vemodigt och delvis också spännande för Olga.
”Jag har levt i samma rytm i nästan fyrtio år och nu upphör rutinen att gå till jobbet. Jag har dock märkt att kroppen inte längre tål stillasittande arbete, så nu är det rätt tid att fylla dagarna med något annat.”
Till pensionsdagarna ingår umgänge med två barnbarn, med vilka man utan tvekan hinner tillbringa tid bättre som pensionär. Dessutom är Olga en ivrig trädgårdsmästare samt har sin hobby inom hantverk och stickning. Även resande ligger henne nära om hjärtat, liksom kulturella upplevelser från teater till konserter och konstutställningar.
”Alla säger till mig att en pensionär aldrig har tid, så kanske stämmer det snart också för min del,” skrattar Olga.
Tack Olga – efter 32 år lämnar du ett avtryck
HT Laser tackar Olga Ejova varmt för decennier av arbetsinsats och engagemang för arbetsgemenskapen. Olgas omfattande kunskap och djupa yrkesskicklighet har varit ovärderlig och det återstår stora skor att fylla.
Tack Olga – vi önskar dig de allra bästa pensionsdagarna och oförglömliga stunder nu när en ny epok börjar i ditt liv.